Sannnes blogg

Just nu har jag så många tankar i mitt huvud angående hur en människa kan tänka som han gör. Kommer aldrig kunna lita på dig igen. En människa som stått en närmast i livet och helt plötsligt försvinner i den här situationen som jag befinner mig i också. Varför kan man inte bara ta och höra av sig och fråga hur jag mår, hur ens barn mår? Kan man verkligen vara så känslokall och stänga av då det gäller ens eget barn? Jag har svaret själv på den frågan i den här situationen och sorligt nog är det JA. Drömde i natt att vi sågs vid en muren mellan våra hus, han bor nämligen ca 5min ifrån mig nu men utan pengar, telefon och snart utan bostad. Han ville så gärna vara med och försökte övertala mig om att allt skulle bli bra igen. Men det var nog bara en dröm. Ibland hoppas jag på att han ska försvinna ut ur mitt liv, flytta någonannanstans där jag slipper se honom. Men det är nog också en dröm för bra för och vara sann för som situationen är idag är han inte värd att vara trebarnsfar. Men kan man verkligen göra så strunta i graviditeten och när bebisen väl kommit ska jag stå där med öppna armar och säga åhh vad bra att vår lilla bebis har en pappa? Nån som har svar på detta?

Det som sårar ännu mer är att han är pappa till två små änglar till. Underbara barn som verkligen inte ska behöva lida. Älskar dom då jag varit med mycket i deras liv. Dom kommer bli två underbara syskon när den Lille kommer.

Men som sag jag fattar inte vad som rör sig i hans huvud, han vet mycket väl var jag finns, mitt nr mm men verkat ha raderat ut det senaste kapitlet i hans liv. Nog trodde jag att kärleken gör en blind men inte så här pass.

Nu är det  bara 29 dagar kvar till beräknad förlossning och jag längtar verkligen. Du kommer alltid vara mammas ängel vad som än händer.

Har ännu mera tankar men så svårt ibland att få ner allt såhär. Min ledsamhet har övergått till ilska.

/Susanne